onsdag 3 december 2014

Ekfat och mat

En av de stora "aktörerna" när det kommer till ekfatslagrad öl är de nu mera välkända märket Innis & Gunn, ett öl som blev till av "misstag" och/ eller bi-resultatet av ett projekt där whiskymakaren på Grants hade som mål att göra en alesmakande whisky genom att låta öl ligga och på ekfat, och där faten skulle suga åt sig smaken av öl, som sen skulle överföra alesmaken till whiskyn.
Whiskyresultatet blev mycket lyckat, men ölen som smaksatte faten hälldes sonika ut i avloppet ända tills arbetarna på destilleriet insåg att ölet var riktigt gott, och som du säkert vet så slänger skottar ogärna, ja det mesta,  och de började ta med sig ölen hem. Det som tillslut blev organiserade "ölstölder" fick i sin tur whiskymakaren att prova ölen och han insåg att det var en öl som skulle kunna bli en storsäljare och resten är, som man säger, historia.

Jag har inte varit den största fantasten av Innis & Gunn som en "dricka-rakt-upp-och-ner-öl" sen de började med ekchipning istället för traditionell fatlagring, då jag tycker att tanninerna och smörtonerna blev lite obalanserade. Nyligen fick jag dock en ögonöppnare när jag provade de olika ölsorterna med matchande mat, som till exempel originalölet tillsammans med ett friterat ostron eller den romfatslagrade versionen till en tartar av rådjur, blåmögelostkräm och friterad lök, samt denna kombination som visas i bilden, gravad röding, med inlagd lök och pumpa, matchad med deras IPA som fått smak av rostade ekfat.
Riktigt trevliga kombinationer!
Min slutsats är att ölen i den serie som Innis & Gunn har och som är tillgängliga i Sverige är väldigt bra till mat.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar