torsdag 20 februari 2014

Microbryggt från Italien. En är sur och en röker.

Jag har provat två Micro-Italenare från Birrificio del ducat, Det är inte varje dag direkt.
Wedding rauch 5,2 % är en lätt och snäll rökis med milda lätta karamelltoner, lätt farinsötma och elegant rökighet som jag lätt skulle länga fram till påskbuffén och den kommer bli en god vän till fårfiolen, köttbullarna, prinskorven och örtskinkan men också till den rökta laxröran på Välkomstcanapén. framåt småtimmarna kan man ta fram ölet igen när hungern kommer smygande och charkbrickan med de goda ostarna lockat till sig gästerna till bords än en gång.

Den andra ölen jag provade var La Luna Rossa, en riktig suris och verkligen inget för nybörjare.
Det här är ett italiensk suröl i flamlänsk stil på 8,0%, och det här är ett öl som tar tid att göra.
I den fleråriga framställningen ingår det både ättiksyra, mjölksyrabakterier samt Brettanomycesstammar för att få till den rätta vinösa, oxiderade karaktären som nästan får mig att tänka på en annan flamländsk öltyp, nämligen Oud bruin. Det är ett öl som brukar bidra till att många öldrickares bannor bildar konfysa veck, Coca Cola och ättika är inte är en felsmak i det sammanhanget.
Det finns en hel del god frukt också i denna ”flamlänska italienare”, både moreller och Amarenakörsbär får sätta sin speciella prägel på detta komplexa öl.

Till surisen som ändå visar sig från en väldigt vinös sida så skulle jag bjuda på en ört- och vitlöksmarinerad lammstek, med en ljummen potatissallad, syrad med sherryvinäger, med rädisor, sparris, morot och sockerärtor.
Efter maten skulle ölet även få följa med till en ostbricka med lagrade svenska hårdostar.

Två trevliga bekantskaper som jag ser framemot på systembolaget inom kort.